När hon ramlade, ramlade hon i bitar.
Bröt ben på gatan hon en gång dekorerat
som ett barn med gatukritor
När hon krashade, löstes hennes kläder upp och flög iväg
med vinden som svepte iväg alla hennes "vända-kappan efter vinden"-vänner

När hon såg sig omkring var huden nedstänkt av bläck
och formade orden från tusentals röster
Ekade det hon hört när hon sov:
"Vad du än säger är det aldrig bra nog."
"Vad du än gör, är det aldrig nog."
"Din godhet är fejk."
"Din smärta är manipulativ."

När hon låg där på marken.
Drömde hon om tidsmaskiner och hämnd
och en kärlek som verkligеn var någonting,
inte bra tanken på någonting.

När hon till slut kunde rеsa sig, gjorde hon det sakta
Undvek gamla boningar och hon hoppade över skinande mynt
Skeptisk angående telefonsamtal och löften,
Charmare, snobbor och bli kär snabbt-strategier

När hon stod, stod hon med en bedrövad kunskap
Vadade ut i mörkret, vilda sjövågor upp till hennes nacke
Badade i hur brusten hon var
Bade en bön om tacksamhet för varje märke i skölden
som hon ej visste om att hon behövde
Ståendes bredaxlad bredvid henne
Var en kärlek som var någonting,
inte bara tanken på någonting.
När hon vände för att gå hem,
Hörde hon ekon av nya ord
"Må ditt hjärta förbli öppet att krossas
Men aldrig av samma hand två gånger"
Och med mer gusto
"Utan ditt förflutna,
Hade du aldrig kommit,
så förundrande och brutalt,
av design eller någon våldsam underbar tillfällighet
...hit."

Och i när hennes rykte dog,
Kände hon sig verkligen levande.

Reputation (Live på turnéen och i tourboken)