Konungen fjärran till Ryninge for
När fågelen sjunger i skogen
Kvar där hemma blev syster och bror
Mig väcker en stolts jungfruga
"Liten Kerstin kan jag få kär vilje med dig?"
När fågelen sjunger i skogen
"Nej ty det faller svåra synder därvid."
Mig väcker en stolts jungfruga
"Då skall jag dikta en lögn uppå dig."
När fågelen sjunger i skogen
"Ljug du ty dig tror ingen över mig."
Mig väcker en stolts jungfruga
När konungen åter från Ryninge var:
När fågelen sjunger i skogen
"Och hur mår då ni, som hemma var kvar?"
Mig väcker en stolts jungfruga
"Liten Kerstin hon gör både hor och mord
När fågelen sjunger i skogen
De späda små barn de lägger hon i jord."
Mig väcker en stolts jungfruga
Under himmelens höjd
Blodsband skändat av djävulens verk
På denna dystra dag
Under höstsolens glöd
Oskuld offrad för högmod och svek
Står nu med diktad skuld
"Hur skall så gräset på marken kunna gro
När fågelen sjunger i skogen
"När faderen intet sonen vill tro?"
Mig väcker en stolts jungfruga
Konungen sade till småsvenner två:
När fågelen sjunger i skogen
"Gå nu åt skogen och huggen mig ett bål!"
Mig väcker en stolts jungfruga
Under himmelens höjd
Blodsband skändat av djävulens verk
På denna dystra dag
Under höstsolens glöd
Oskuld offrad för högmod och svek
Står nu på gravens rand
Arla följet red, kyrkogården var dess mål
Sen liten Kerstin kastades på rödaste bål
Mina lemmar brinna röda, mina bålster brinna blå
"Gud nåde mig som skall upp därpå"
"Hör mig Herr Peder vad jag säger dig
I Jesu namn jag önska lite vatten till mig!"
Så satte han ett horn på det längsta spjut
De få små dropparna de spillde han ut
Under himmelens höjd
Blodsband skändat av djävulens verk
På denna dystra dag
Under höstsolens glöd
Oskuld offrad för högmod och svek
Står nu i lågors sken
Det kommo två duvor av himmelen ned
När fågelen sjunger i skogen
När de foro upp, så voro de tre
Mig väcker en stolts jungfruga
Der kommo två korpar av helvetet opp
När fågelen sjunger i skogen
De togo Herr Peder med själ och med kropp
Mig väcker en stolts jungfruga