[Vers 1]
I den stora sorgens famn, finns små ögonblick av skratt
Så som stjärnor tittar fram, ut ur evighetens natt
Och i solens första strålar flyger svalorna mot skyn
För att binda sköra trådar
Tvinna trådar, till en tross, mellan oss
Så vi når varandra

[Vers 2]
I den hårda tidens brus, finns de skrik som ingen hör
Allt försvinner i ett sus, som när vinden sakta dör
Alla tårarna har torkat till kristaller på min kind
Jag har ropat allt jag orkat, allt jag orkat
Efter dig, hör du mig?
Kan vi nå varandra?

[Vers 3]
I den långa vinterns spår, trampas frusna blommor ner
Och där ensamheten går, biter kylan alltid mer
Ändå har jag aldrig tvekat mellan mörker eller ljus
För när månens skära har bleknat, har allt pekat åt ditt håll
Och från mitt håll
Kan vi nå varandra?

[Outro]
I den stora sorgens famn
[Instrumental]