Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska' i sin själ, i grunden vill så väl
O aldrig jag tror att det går, av sociala skäl. Av sociala skäl
Men, gärna för mig
Om jag konstapel vore, jag öppnade, nyckeln kved på Fridas milda bud
De komme i trav, så vilda ut de fore
Och andades av luften ljum och såge vårens skrud
Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska' i sin själ, vill väl!
När grön naturen står
När natten är inne är Frida nu med på mitt resonemang?
Förskräckelse vart synne en klämtning från kyrktornet klang
O bort emot söder ser rökpelaren stiger mot himmelens grund
Det pyr och det glöder och brannkåren bullrar på stund
Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska' i sin själ, vill väl!
När grön naturen står
O rådman är vaken, vid fönstret han skakar för kylande vind
I skenet från staken står dottern så bleknad om kind
En dörr börjar dundra, ur mörkret fram störtar en svart-skäggig man
"Ta hit ett par hundra, nu brådskar det, gubbe, minsann!"
Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska' i sin själ, vill väl!
När grön naturen står
Med fickorna fulla av pengar han rusar mot dörren och lyss
Han vänder "Min pulla, ro hit med en smällande kyss!"
Men rådmannen ryter så blodet hos boven blir kallt som en is
O luft honom tryter, "Ta hellre min silverservis!"
Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska' i sin själ, i grunden vill så väl
Jag tvekar som Frida förstår, av sociala skäl. Av sociala skäl
Dock, gärna för mig
Om jag konstapel vore, jag öppnade, nyckeln kved på hennes milda bud
Men stunden därpå, jag brått från staden fore
O mina händer tvådde jag för följderna vid gud
Släpp fångarne loss, det är vår!
Var männska' i sin själ, vill väl!
När grön naturen står