[Vers 1: Promoe]
Den går så här
Vi är så rädda för oss själva
Att vi får stora skälvan
Om vi får vara för oss själva
Om så bara två kvällar
Så vi har e-mail o msn ring min mobil eller hem
Så kan vi snacka lite skit, det var längesen
Men inte mötas på riktigt, det blir så kladdigt och meckigt
Det känns viktigt att träna på tricket att
Med mycket snack få lite sagt om det stora mörka hålet
Aldrig i livet att vi vågar öppna såret
Vad det är så kommer ångesten där
Och vi undrar förtvivlat var alla kompisar är
Men de vill inte relatera, de blir rädda för att deras egna
Bräckliga självbild också ska krackelera
Dödsskräcken måste slås in fint och paketeras
Ja må vi leva, jag får lov att gratulera
Den dan vi bara kunde vara
Kunde leva utan skräck skulle va så fett

[Refräng]
Hur kan det vara att vi är så rädda?
Varför låter vi oss styras så?
När det oundvikliga ska hända
Flyr vi då som några skrämda får?
Eller står vi upp som den sorts männska
Som blir fängslad eller bränns på bål?
Så förskräckta att vi knappt kan tänka
Mänskligheten i en masspsykos
[Vers 2: Timbuktu]
Aha, så är det med de flyktiga ting
Livet drar iväg som en vinande vind
Och vi människor kan egentligen inte tygla nånting
Men vi väntar, är försiktiga och smyger omkring
Farhågor växer, varje dag blir de fler
Ska jag våga testa trots de saker jag ser?
Terroristattacker, krig, sars och hiv
Desperados ute på gatan som vill ta mitt liv
Kanske Creutzfeldts Jacobs mot ekonomisk kollaps
Bieffekter från de droger vi tatt, vi sover knappt
Och fruktan här är kungen, ja då står vi i schack
Jag lovar vi får ingen kraft med en dålig kontakt
Jag menar, det är nästan givet om hur skrämda vi blivit
Så fort vi låter rädslan styra, begränsar vi livet och ni vet
Att vi borde om vi tordes för det vore inte en minut för tidigt och ni vet

[Refräng]
Hur kan det vara att vi är så rädda?
Varför låter vi oss styras så?
När det oundvikliga ska hända
Flyr vi då som några skrämda får?
Eller står vi upp som den sorts männska
Som blir fängslad eller bränns på bål?
Så förskräckta att vi knappt kan tänka
Mänskligheten i en masspsykos
[Vers 3: Timbuktu & Promoe]
Akta, gott om folk där ute, de kan smitta dig
Akta, det kvittar var du springer för de hittar dig men
Akta, grannen ringer och lämnar ett tips om dig så
Akta, främmande människor är en risk i sig
Vi är rädda för det främmande
Rädda för att bli lämnade
Rädda, beredda på att tända på
Allt blir skrämmande
Rädda för våra skugga liv
Rädda för våra ungar
Det skumma vill komma undan
Är rädda och flyr med tysta munnar
Vi måste vakta våra gränser mot sådana människor som ska
Vakta sina hedniska tungor i diskussionen
Backa, här kommer vi med demokrati och bombar
Bagdad in i vår moderna upplysta tid tacka
Och ta emot, var med eller var emot det är
Fakta, utvecklingen kan ingen stå emot
Men det är
Fucked upp, att fruktan kontrollerar planeten vi står i
Schack matt för döden hotar oss när vi lever, så

[Refräng]
Hur kan det vara att vi är så rädda?
Varför låter vi oss styras så?
När det oundvikliga ska hända
Flyr vi då som några skrämda får?
Eller står vi upp som den sorts männska
Som blir fängslad eller bränns på bål?
Så förskräckta att vi knappt kan tänka
Mänskligheten i en masspsykos